GPS- inte att lita på!

Igår skulle vi testa en ny väg hem. Så mycket som 1 timme snabbare skulle det kunna gå. Eftersom det tar ca 9½ timme i vanliga fall så var det värt ett försök. Började bra med fin bred väg. Vid första avfarten från huvudleden så sa Harald att nej, det här är grusväg så där ska vi inte åka.

Vi tog av en annan, asfalterad väg. Smalare och smalare, brantare och brantare blev det, upp till 12%! Serpentiner á la alpstig och värre skulle det bli. Det hela slutade med 5 mil grusväg på en kostig så smal så man måste stanna vid möte. Inte en gatlampa eller asfaltsnutt så långt ögat kan se. Men 80 får man köra!!! Det var en mycket lättad familj som till sist kom ut 2 mil norr om Trysil och åter kunde få köra en bred (2 bilar!) väg med belysning ibland.

Genvägen blev inte en senväg men inte katten tjänade vi något på det hela. Tur för oss i alla fall att vi inte fick punktering där i mörka skogen. Vad säger man till assistanskåren då när gps-blondien talar om namnlös väg?

Tur för Alva att hon sov hela grusbilsturen och inte behövde lära sig några nya, inte allt för vackra ord som uttalades i förarsätet! Jag är så glad att det hela inte var mitt förslag den här gången. Chauffören låter meddela att GPS bytes mot bättre begagnad kartbok!!

Borta bra men hemma bäst!